I fredags kväll somnade min älskade momo fridfullt in. Hon hade både sin dotter och son hos sig när hon tog sitt sista andetag. Mamma har varit hos henne de sista dagarna och jag tillbringade all min lediga tid hos henne. Fick tillbringa en timme hos henne i fredags då jag fick berätta för henne hur mycket jag älskar henne och vad hon betyder för mig.

Igår var jag uppe hos henne och sade farväl. När familjen gick så stannade jag kvar en liten stund hos henne. Fick lägga ned mitt huvud bredvid henne, åter igen berätta hur mycket hon betyder för mig, ge henne en sista omfamning och puss. Åh, älskade momo.

Jag vet att hon har det bra där hon är nu. Fri från smärta. Och åter igen tillsammans med morfar. Jag tänker på alla minnen vi har tillsammans. Men trots det kan jag inte sluta gråta. Det är svårt att föreställa mig ett liv utan henne, jag älskar henne så!

Tack för all kärlek du gav mig. Tack för att du alltid fanns där för mig. Tack för att du gjorde min barndom lycklig, full av glada minnen. Tack för att du alltid lyssnade på mig. Tack för allt. Tack för att du var du. Kära momo, jag älskar dig!

När jag dammsög lägenheten förut så fick jag mig ett ryck, började att dammsuga av granjäveln. Den barrade något fruktansvärt så jag visste inte vad jag skulle göra med den. 3 dammsugarpåsar senare var det inte mycket kvar på den. Slängde ut den nakna stackaren på balkongen. Maribel har ju varit så snäll att matat den med allt möjligt och lekt med den, alltså slängt in leksaker så det har varit barr överallt. I mellandagarna när vi var sjuka fick den ingen vatten och har inte gett den en droppe sen dess. Snustorr med andra ord. Så skönt att den är väck!

Vi har stormålat nu i kväll vilket resulterade i en dusch för en färgprydd ärta. Även jag hoppade in och myste med henne. Nu så ser jag att hon har kastat av sin badrock så det är dags för blöja och pyjamas och sedan läggdags, i alla fall för den lilla. Jag ska nog kolla på lite nya avsnitt av True Blood. har nog ett spännande avsnitt framför mig ikväll. Kollar ni på True Blood?

 

José hade 2 timmar att slösa i Jönköping innan tåget gick hem så jag tvingade honom till veganfiket. Blev plötsligt så sugen på morotskakan de hade när jag var där för första (och enda) gången. De hade tydligen ingen morotskaka så J kom hem med dessa läckerheter istället, jag klagade inte :) Pajen var igentligen till Maribel eftersom hon blir sugen när vi äter men hon fick smaka på bägge bakverken istället och resten slank ned i magen min. Så gott!

Var för ett tag sedan med och tävlade om en personlig barntavla från barntavlor hos endenise och jag vann! Jag är överlycklig, detta gjorde verkligen min söndag. Kommer att visa upp den såfort jag får hem den. Woohoo

Var för ett tag sedan med och tävlade om en personlig barntavla från barntavlor hos endenise och jag vann! Jag är överlycklig, detta gjorde verkligen min söndag. Kommer att visa upp den såfort jag får hem den. Woohoo

Vaknade nyss upp med en mensvärk från helvetet. Döda mig! Vaknade alltså inte för dagen utan efter min och Maribels sovstund. Tyckte att jag också förtjänade en middagslur idag. Förmiddag spenderades ute på gården där jag och ärtan sprang runt i snön och busade.

Om det inte snöar allt för mycket till och min mor blir insnöad ska vi hälsa på momo senare i eftermiddagen. Hon är fortfarande mycket sjuk, inte säker på att hon kommer att klara sig igenom detta. Min momo ♥

 

God kväll, eller god natt! Ska gå och lä'gga mig efter en lång dag. I förmiddags tog jag och Maribel tåget till Jönköping för att luncha tillsammans med pappa J som åkte dit tidigt i morse för en tenta. Själva tågresan som tog 1 timme spenderades gåendes fram och tillbaka, fram och tillbaka, genom hela tåget. Ärtan skaffade sig life long friends där haha Hon fick ett helt gäng att heja och busa med henne varje gång hon gick förbi och det blev nog sidådär sjuttioelva gånger. När vi kom fram mötte José oss på station och vi åkte direkt iväg för att äta. Blev indiskt och jag tyckte att det var supergott, en gryta med spenat, linser och tomat. Maribel var inte så förtjust i sin mat (fick samma som mig fast med grädde och ost i) den var nog lite starkt trots att de garanterade oss att den skulle fixas supermild till henne. Pappas mat var mycket godare. Det blev ingen lugn lunch då hon levde jäkel där inne, bossade och domderade. Stackars de andra gästerna säger jag, tur att de var få.

Blev även en sväng in på A6 och Ikea. Plockade inte till oss särskilt mycket men ändå blev det ingen billig histora. Maribel var i alla fall överlycklig när J betalade för då hade jag släppt ned henne från vagnen och hon fick springa fritt. Hon sprang allt vad hon kunde och bara asgarvade :) Hon är för härlig. Blev även ett par byxor och en tröja inne på HM åt den lilla damen, supersött, kommer att visa såfort vi har ljus i lägenheten och jag får tillfälle.

Åh, älskade fredag, du är välkommen! Det känns verkligen att man har varit igång och arbetat en hel vecka. Efter jobbet så hämtade jag Maribel och vi gick till Coop och handlade. När jag hade burit upp 2 fulla matkassar och en sovande bebis var jag helt slut. Mina krafter var som bortblåsta men när pappa J kom hem så åt vi mat och då återfick jag lite styrka. Det blev strips, falafel och tomat för min och Maribels del. Hon fick sås också. Oj vad hon åt, hon åt galet mycket, för mycket, vi borde ha stoppat henne men jag blir glad när hon äter. Har nog kvar lite av det gamla tänket att jag låter henne äta för jag vet inte när hon äter med god aptit nästa gång. Fast det vet jag nu, nästa mål. Hon äter som en häst ungen!

Kvällen spenderas i soffan tillsammans med my love, vi har hyrt Bridemaids så det ska bli skrattmaraton här hemma. Ville gärna se den när den gick på bion i stan men hade varken pengar eller barnvakt. Bättre sent eller aldrig...

Längtar till sommarn. Solen och värmen. Buhu. Är så trött på detta mörker. Gammal bild från när Maribel låg i magen. Det var en varm och härlig dag. Js födelsedag. Kände förresten henne första gången bara några minuter innan denna bild togs :)

Vad heter du: Valona

Smeknamn: Boosse, Baloo, Lona...

Hur gammal är du: 26 i år.
Hur lång är du: 158,5 cm
Familj: Min J och vår Maribel. Annars har jag en mamma, mormor, 4 äldre systrar och en tvillingbror.

Nämn tre bra egenskaper hos dig själv: Omtänksam, kärleksfull, envis.

Nämn tre mindre bra egenskaper hos dig själv: Envis, socialt handikappad, långsint.

Vad är du rädd för: Djupt vatten, skogen om natten.
Vad är du mest nöjd med hos dig själv: Att jag vågar stå för mina åsikter och värderingar.
När grät du senast: Ikväll, hade saknat min bebis.

När skrattade du senast: För några timmar sedan, tittade på min fartdåre till dotter som raceade nere i källaren.

Vad var du rädd för när du var liten: Enligt min "boken om mig" från förskolan så var det spökena i mitt huvud (???)

Vad ville du som liten bli när du blev stor: Målare (konstnär)

Hur många gånger har du besökt ett sjukhus när du själv varit patient: 3 gånger. Första gången sydde jag mitt högra långfinger, andra gången koll för mitt ihoptejpade vänstra långfinger. Jag och glas går inte ihop. Och tredje gånger var när jag födde vår dotter.

Värsta smärtan du råkat ut för: Vid förlossningen!

Något som gjort dig riktigt glad i ditt liv: Alla i min underbara familj och mina fina vänner.

Någonting som gjort dig riktigt förbannad och ledsen någon gång i ditt liv: En som inte är någon del i mitt liv längre.

Har du någonsin sportat: Red som barn, både på ridskola och på hästarna hemma. Spelade även fotboll i ca 7 år.

 

Har du varit utomlands någon gång: Ja, i Frankrike, Belgien, Holland, UK och så Danmark och Norge också.

Vilken plats var finast? Svårt, Paris är vackert och London är mysigt. Men eftersom Paris har Disneyland frå det nog bli det :)

Största stad/städer du varit i: Paris tror jag?

Storstan eller landet: Landet

Hamburgare eller pizza: Pizza

Kött eller fisk: Inget, är vegan.

Hund eller katt: Katt

Vin eller Öl: Pest eller kolera?

Charter- eller skidsemester: Charter, även om jag aldrig har vart på det.

Sverige eller Utlandet: Beror på vart utomlands. Men en riktigt fin, varm (utan regn) svensk sommar är svårslagen.

Sport eller nyheter: Nyheter

Hockey eller fotboll: Fotboll! Hur kul är dte inte att titta på de vuxna karlarna som ligger och lipar på gräsplanen för att de råkade bli puttade?

 

Favoritlåt: Allt med Josh Groban. Och Marvin Gaye. Och Stevie Wonder.
Favoritmaträtt: Vegansk potatisgratäng.
Favoritsnask: Hittar jag en mjölkfri ljus nötchoklad så är det den!
Favoritplagg: Har väl inget favoritplagg här hemma direkt men jag bär hellst klänningar.

Hej! Jag har överlevt mina 2 första arbetsdagar efter föräldraledigheten. Knappt. Efter gårdagens pass som påbörjades lååångt innan solen gått upp så låg jag i soffan och sov, jag var helt utslagen. Denna dag gick väl lite mer smärtfritt.

Denna dag gick så mycket bättre för Maribel också. När pappa J lämnade i förmiddags var det dags för frukt. Hon blev ledsen när pappa sade hej då men personalen stoppade snabbt till henne en bit banan och då tystnade hon illa kvickt och hade inte varit mer ledsen under dagen. Hon hade till och med fått gått ut idag, kors i taket.

Nu ska jag kramas och pussas med min underbara dotter. Finns ingen roligare, charmiga eller mysigare unge än min ♥

Ja, igentligen så är det dags att sova, om jag ska klara av att gå upp och jobba imorgon. Börjar ju som sagt 6.15 tack för den. Jag har varit föräldraledig i 14 månader och vi har inte gått upp tidigt om vi inte har varit tvungna. Kommer att  bli tufft, ska jag känna mig någorlunda utvilad är det 10 timmars oavbruten sömn jag behöver. Och nej, det har jag inte fått under det senaste året och jag tänker inte lägga mig nu heller. Får bli som det blir när klockan ringer 05 och jag snoozar till 5.30 och får panik. Jag känner mig själv.

J är hemma och pluggar så Maribel blir lämnad vid 9, jag slutar vid 13.15 och då sticker jag direkt och hämtar min pärla.

Sov gott och önksa mig lycka till :)

 

Jag hade en dundertrevlig kväll igår! I gott sällskap med goa tjejer, god mat (och godis mums) och roliga spel och mycket skratt, som en kväll ska spenderas. Planen var att gå hem tidigt med Maribel men sålänge hon var på gott humör så tänke jag att jag stannar väl kvar. Och stannade kvar gjorde vi, ända till j hämtade oss efter jobbet, 22.30 (!) Visst, Maribel var trött men absolut inte på dåligt humör utan sprang runt och busade och röjde i Saras lägenhet. Hoppas att det blir en repris på denna kväll. Snart!

De senaste nätterna har Maribel sovit som en kratta. Hon vaknar och gråter och gråter. Jag antar att det har med förskolestarten att göra, det blir för mycket för henne. I natt vaknade hon inom loppen av 3 timmar 2 gånger och hade skrikmaraton i vad som kändes en evighet, och fortsatte under natten, dock inte lika ofta. jag. är. trött.

Fick några timmars sammanhängande sömn, blev en sovmorgon och efter den sena frukosten gick vi iväg till lekplatsen för att få frisk luft och leka av oss. Hon brukar vanligtvis ha sina rutiner, gunga, sedan iväg och klättra vid rutschkanan och sedan in bostadsområden intill. Men itne idag, idag upptäckte hon hela lekplatsen. När hon för andra gången gungade och var nära på att somna var det dags att gå hem kände jag. Tur att jag sparade halva potatisgratängen från igår hemma, för ärtan var hungrig!

Jag och ärtan har precis ätit lite mellanmål, smörgås och smoothie, det är gott det! Nu ska vi bara byta blöja och ta på oss så sticker vi iväg till Sara som bjuder på mat, så får vi se vilka som har hunnit dit än. Jag antar att de flesta kommer lite senare men eftersom vi behöver komma hem i tid så får vi komma tidigare, så vi hinner ses och umgås. Och eftersom jag är vegan så har jag med mig egen mat, potatisgratäng med broccoli och morot i och stekt tofu. Maribel får potatisgratäng hon också (fast med komjölk och grädde i då) och ett ägg till.

Nä, nu måste vi sätta fart. Ha en riktigt trevlig lördag!

 

Maribel fick denna förmiddag genomgå sin första klippning. Det tog verkligen emot men håret på bakhuvudet var så risigt så det var tvungen att klippas bort. Det såg verkligen ut som svinto och det gick knappt att kamma. Hon satt inte direkt still så de första klippen blev lite väl korta så jag fick försöka följa den längden. Ja, det blev kort! Sparade lite längt i mitten på huvudet, som en liten tuppkam :) Nu hoppas jag att det växer ut och blir fint och lockigt som det igentligen är.

När jag lämnade min sutta på förskolan i morse blev hon så himla ledsen. Grät hela vägen hem och fulböla samma sekund jag kom innnaför dörren. Ringde direkt för att höra efter om det hade gått över och jag kunde höra henne i bakgrunden, gråtandes så in i norden, hon var jätteledsen. Vad ont det gör i mitt hjärta! Andra gången jag ringde vid 11 var det betydligt bättre. Jag hade planer på att byta bort all jultextilier här hemma men det har inte gått. Jag har suttit vid datorn och tittat på serier för att ha tankar på annat. Det nya avsnittet av TVD och även 2 avsnitt av True Blood. När jag pausade och gick ut i köket för att laga mat kom tårarna igen. Om 25 minuter tar jag på mig och springer och hämtar mitt hjärtegull illa kvickt. Skönt att J är hema nästa vecka ock pluggar. Då behöver ärtan inte gå så långa dagar och så kan han kommma dit inom några minuter om hon skulle bli allt för ledsen.

Ja, min blogg kanske inte är den roligaste nu men detta är så svårt för mig, att lämna bort mitt hjärta ♥

Vad jobbigt det var att sitta här hemma själv, utan att alls veta hur det går för min lilla stumpa. 10.45 ringde jag och frågade hur det gick. Jag fick höra att hon hade varit lite ledsen vid några tillfällen och att hon då fått komma till frökens famn och då hade det gått över. När jag hade lagt på luren satt jag och lipa i 45 minuter medan jag skrev färdigt Maribels schema. Min lilla bebis! Under inskolningen så har det varit jag som har tagit hand om henne, lekt med henne, bytt blöja osv så hon har ju inte fått chansen att knyta sig an till någon av personalen, ett stort minus tycker jag. Mitt mammahjärta gick sönder! Tycker att detta är så jobbigt!

När jag kom för at hämta henne, 20 minuter tidigare än bestämt fick jag den längsta och hårdaste kramen i vår historia. Hon sade inget, inget skratt eller mamma utan bara en väääldigt lång kram. Min lilla stumpa. Fick hålla mig för att inte börja böla igen men det gör jag nu istället. Efter att jag hade ringt hade hon inte varit leden mer. Hon hade ätit som en häst och somnat i vagnen direkt. Hon hade inte heller gråtit när hon vaknat, skönt.

Imorgon ska jag lämna henne direkt, gå in med henne och pussa och vinka direkt. Det kommer kännas om något! Jag måste vara glad och positiv inför Maribel men när hon har somnat, då får jag ha bölmaraton för mig själv.

Men nu ska jag leta i skafferiet efter mannagryn, är så sugen på mannagrynsgröt. Vill ha något smarrigt inför första avsnittet av Once upon a time på kanal 5.

God morgon! Sitter här ensam med en känsla som är svår att beskriva. Var nyss och lämnade Maribel på förskolan. Var där med henne endast några minuter innan de sade at jag skulle pröva att gå hem. Jag gav henne en puss och vinkade hej då och gick utan några tårar. Varken från mig eller Maribel. Fastän mina ögon är bra blöta nu när jag sitter och skriver detta. Min lilla stumpa. Hon har tid till 14.00 idag så ringer de inte efter mig är det inte förän då jag ska dyka upp. Jag kommer i alla fall att ringa vid 11-tiden för att höra hur det går. Det kommer säkert att gå bra med en muntlig försäkran sitter aldrig fel.

Det är första gången jag kommer att vara helt ensam hemma i mer än 45 minuter. Vad ska jag göra? Det känns väldigt märkligt. Städa? Nej, det har jag ingen lust med fastän det behövs. Blir nog att sitta lite vid datorn, glo på tv och pasa på att fylla i ärtans schema för att fördriva tiden. Jag saknar henne redan!

God kväll! Hur har er dag varit? Var började tidigt, redan 7.45 skulle vi befinna oss på förskolan. Den ligger visserligen bara några minuter härifrån men det var väldigt tidigt för oss.

Jag fick lämna henne lite idag, ca 2 timmar på förmiddagen samt över vilan. När jag sade hej då på f.m så blev hon lite ledsen och ville upp i famnen. Jag tog upp henne, pussade på henne och gick in med henne till de andra barnen, sade hej då igen och gick. Hon blev inte ledsen och hade varit ledsen allt under tiden jag satt i personalrummet. De berättade att hon hade gått runt och grejat och lullat. Inte alls likt våran vilding men så länge hon inte är ledsen så blir jag överlycklig. De kommer få se den riktiga busungen sen :)
Vilan gick bra även den. Hon får sova i vagn där eftersom hon har lite svårt med att sova. Hon blev ledsen när jag lade ned henne och sade hej då men tystnade så fort jag gick utanför dörren. Jag stod kvar och lyssnade :) Hon hade tydligen somnat på några sekunder. Så skönt!

Det känns bättre idag, fastän jag hellre vill ha henne på vårt förstahandsval. Jag hoppas på att det kommer att fortsätta gå lika bra. På måndag börjar jag ju att arbeta, 6.15 på morgonen. Not so lovely...Som tur är så är J hemma för att plugga så hon behöver inte gå dit förän vid 9 så hämtar jag henne strax efter halv 2.

Det var inte alls som jag trodde, så fel jag hade. Det var inte alls 15 stycken 1-3 åringar utom 20 stycken och avdelningen var minimalisk. 4 nya barn denna vecka och ännu ett barn till kommer nästa vecka. Ytterst små rum, varav endast ett är ett lekrum. Det var ungefär hälften av vårt vardagsrum till storlek. Visst, de har en förstärkning (för tillfället) på 100 procent men det är inget som uppväger tycker jag för 20 småbarn på en avdelning, speciellt till den storleken är för mycket! När vi skulle gå på en rundtur på stället fick Maribel stanna kvar, vi hade varit där i 15 minuter och när hon följde efter oss med utsträckt hand fick hon bara höra; nej, du får stanna här. Jag blev så paff att jag inte kunde förmå mig själv att säga något. Som tur gick det bra, hon blev inte ledsen utan fortsatte kika runt.

Usch, jag vill verkligen inte! Finns det ingen miljonär där ute som läser min blogg och kan skicka oss några miljoner? Jag skulle vara dig evigt tacksam!

Kände att detta inlägg bara blev så negativt. Måste tillägga att personalen verkade himla gulliga. Vi får se mer imorgon, då är der 9-14 som gäller!

har smygit sig på rysligt fort. I morgon börjar inskolningen på Maribels förskola, något jag inte har sett fram emot. Jag känner mig inte redo att lämna henne ännu, inte alls. Hade vi haft ekonomin hade jag stannat hemma i minst 3 år med henne men tyvärr så funkar inte det för oss. Jag vet att pedagogerna är kompetenta och kommer att klara av att hålla henne vid liv men det hjälper inte alls hur jag känner.

Det är inte särskilt längesedan jag vande mig vid att lämna henne hemma med sin pappa och nu ska jag lämna henne hos fritt främmande människor. Hon har dessutom inte fått plats på förskolan vi ville ha henne på, utan på en annan och på det är på en småbarnsavdelning som redan var full. Jag vet hur svårt det kan vara att hinna med 20 barn på en dag, att tillgodose allas behov, och nu ska hon vara på en avdelning där åldrarna är 1-3. Antagligen så är alla blöjbarn, behöver viss hjälp vid matbordet, behöver hjälp med på och avklädning och en hel drös med fler saker. När det endast är 3 personal (2 på eftermiddagen) så tar det tid när det är 15 småbarn som ska hinnas med och då blir det inte lika mycket tid för att se barnen. Verksamheten kan visserligen planeras på ett helt annat sätt när det är ålderinsindelat så det är positivt.

Vi står kvar i kön för omplacering till vårt förstahandsval så det kommer antagligen att ta 1 termin innan vi får byta. Vi kommer kanske att trivas jättebra på denna förskola men just nu är det väldigt svårt att se något positivt. Ärtan trivs mycket fint på Öppna Förskolan och jag har märkt att hon behöver mycket utmaningar så jag hoppas att min ögonsten kommer att trivas bra. Inskolningen är på 4 dagar (imorogn är det mest ett besök och info) och det känns lite väl tight, jag önskar 2 veckors inskolning (jag börjar arbeta den 16:e så det går ej). Jag önskar av hela mitt hjärta att hon inte kommer att bli ledsen. Men nu ska jag vara positiv, som José tjatar på mig att vara, jag återkommer imorgon när vi har vart där och har fått ett bättre intryck.

 

Kvällsmaten påbörjades i tid. Fick för mig att göra potatisgratäng och egna bönbiffar åt Maribel. Tyckte hon att det var gott? Nej. Biffen spottade hon ut såfort den kom i kontakt men munnen och gratängen lyckades jag peta i henne lite av. Jag som trodde att hon skulle tycka att det var supersmarrigt. Men icke...